Jobba/pausa

Igår hängde hela gänget på akuten. Det började som en lång morgon där vi mest satt och hängde eftersom avdelningen var helt tom på nya patienter och de patienter som redan låg i rummet väntade på att bli forslade vidare. Plötsligt hörs dock en duns och vi reser oss upp. På golvet innanför dörren ligger en kvinna som trillat ur sin rullstol och anhöriga tillsammans med en sjuksköterska bär snabbt kvinnan ut i korridoren, upp på en brits där sjuksköterskan börjar göra hjärtkompressioner på patienten och vi förstår att det är dags att agera. Samtidigt som sjuksköterskan ger kompressioner gör en anhörig inblåsningar och en annan anhörig försöker bidra till kompressionerna. Johanna föste de anhöriga åt sidan och tog över kompressionerna när sjuksköterskan plötsligt gick iväg utan att säga ett ord. Britsen sköts under tiden in i akutrummet för att patienten skulle kunna få syrgas och vi turades efter det om att ge kompressioner.  En av de brittiska läkarstudenterna skötte andningen och tog kommandot vilket var helt fantastiskt gjort av honom. Det gjorde att alla höll fokus, klev undan, gjorde det de skulle och det som behövdes. 

Tyvärr var läkaren, som ofta händer, frånvarande och det dröjde en stund innan han återfann sig i rummet. Läkaren sa att "det förmodligen inte skulle gå" men gjorde ingen egentlig dödförklaring vilket innebar att vi fortsatte trots att det kanske egentligen hade vart mest korrekt att inte göra hlr överhuvudtaget då patienten förmodligen varit avliden en längre stund. När man står där mitt i händelsen finns dessa tankar dock inte i huvudet. Allt som finns är att rädda liv. Tyvärr hade läkaren rätt och dödförklaringen gjordes efter cirka tio minuters hlr på avdelningen.  

Trots att patientens liv inte gick att rädda och att vissa saker kunde skett på ett lite finare sätt känner vi ändå att situationen var oerhört lärorik och att vi efter dagen känner att vi faktiskt vet vad vi ska göra när ett hjärtstopp sker. Vi vet vad som är viktigast i stunden och vi vet hur vi ska arbeta för att göra så bra ifrån oss som möjligt. Vi lyssnade på varandra och de andra i rummet, vi höll oss till våra uppgifter och vi gav varandra stöd. Vi var ett team!

Idag tar vi paus från allvaret och hänger  på Honey Badger Lodge med vår nya house mate Rutger! Poolen är riktigt nice! 




       

Kommentarer:

1 Irene:

Vilket bra sätt att varva mellan allvar/ansvar och nöje. Kram från oss...

2 Anonym:

Skön insikt att vi gjorde vad vi kunde och kunde göra det i team! Härliga lata dagar inför 1 års studier kvar! Ses snart! Kram C och F

Svar: Kram
scrubsabroad.blogg.se

3 Anonym:

gött!/A

Svar: GÖTTIGT!!!
scrubsabroad.blogg.se

Kommentera här: