Akuten
På akuten finns plats för tre sängar (ofta är där dock fyra) och patienterna ligger alla i samma rum. Det betyder att patienter som väntar på röntgen ligger alldeles intill personer med hjärtstopp.
Vi började veckan med att direkt bli kastade in i allvaret och få vara med och ta vitala parametrar samt delta i sättande av diagnos och fundera på åtgärder tillsammans med läkarstudenter från både Tanzania och England. De första dagarna hade vi riktigt roligt, lärde oss mycket och var glada att vi fick hjälpa till. Ansvaret blev tyvärr lite för stort mot slutet av veckan då både sjuksköterskor och läkare var helt försvunna från avdelningen större delen av tiden. Patienternas vård hamnade alltså helt i händerna på studenter. Det var väldigt skrämmande vid många tillfällen men vi försökte lösa de problem vi stötte på på bästa sätt. Det kändes tyvärr som om vi inte kunde lämna avdelningen när det var dags att dra sig hemåt eftersom vi inte visste vad som då skulle hända med patienterna. Skulle personalen lämna dem? Skulle personalen se de tecken på försämring som vi ofta var först med att upptäcka? Det fanns inte heller tillräckligt med verktyg för att kunna upptäcka och hantera tecken på försämring. I akutrummet skulle det finnas en termometer men den var ofta försvunnen tillsammans med läkaren. Saturationsmätare och blodtrycksmätare var defekta och visade fel värden. En patient med sjukligt låg kroppstemperatur kunde inte få en filt eller ett lakan eftersom allt var slut. Istället värmde vi vatten och fyllde handskar med för att försöka höja temperaturen.
Det känns oroväckande att personalen här inte verkar se patienterna. Det känns också väldigt hopplöst när man själv kommer springande in på avdelningen bredvid och ber om en läkare och ingen bryr sig överhuvudtaget. Det känns inte som om personalen förstår varför patienterna är där eller varför läkare och sjuksköterskor behövs. Det känns som om vi fick alldeles för mycket ansvar för att vara studenter. Men det känns samtidigt som om jag vill bli akutvårdssjuksköterska.
/Nadja
Vilket ansvar ni har fått ta. Vad ni har lärt er under den här tiden. Det känns väl hopplöst ibland när det inte finns tillräckligt med resurser men vi är jättestolta över vad ni gör. Nu har vi börjat räkna ner tiden tills ni kommer hem. KRAMAR från oss...